Varför tror ingen på oss med bidrag

Insändare2016-05-16 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns förslag om att kontrollanter ska kunna ringa på för att se om man är sjuk! Bara ringa på dörren? Det funkar inte för mig. Bara tanken gör mig illamående.

Jag har Aspergers syndrom. Jag skulle inte klara av hembesök som är obokat. Varför tror ingen på oss med bidrag? Vi har försökt jobba och studera. Jag fick diagnos först för sex år sedan. Hade stora planer som ung. Jag ville bli grävande journalist! Men mitt mående gjorde så jag inte kunde studera vidare.

Vi är sjuka! Vi simulerar inte. Varje dag är en kamp. Vi borde klaga mer på hur vi blir behandlade av politiker och andra som tror sig veta bäst!

Jag hade gärna velat jobba som journalist. Tycker om att skriva men orkar inte sitta långa stunder. Jag gråter när jag tänker på all misstro! Jag klarar ingen stress. Min läkare på när­psykiatrin är bra. Jag har haft tur inom psykiatrin. Har dålig mage också. Jag har ofta fått höra att det är psykiskt. Det har gjort mig ledsen. Nu har jag diagnosen IBS och eftersom kropp och själ hör ihop så är den sjukdomen både psykisk (stress) och fysisk.

Jag har svårt att skriva långa texter. Hade velat skriva en bok om mitt liv. Jag var ett mobbat barn. Jag växte upp i en liten stad. Nu bor jag i en större stad med sambo. Vår son bor i familjehem. Försäkrings­kassan förstår att jag inte kan jobba. Slipper gå dit. Det är skönt.

Jag önskar att regeringen lyssnar på oss sjuka! Jag har skrivit på en protestlista för oss med sjukersättning. Den ska spridas så mycket det går! Den finns på facebook. Så många som möjligt med sjukersättning borde bli medlemmar! Vi stöttar varandra. Lämnar tips. Skriver protestlistor med mera.

Nu orkar jag inte skriva mer. Höger handled värker. Brukar göra det ibland.