Jag vet inte vad som gäller i Stockholm, men här i Norrbotten börjar man inte hojta på snickare så fort en bräda ligger lite snett. Här gäller det gamla hederliga: ska det bli bra, så gör man det själv. Vi drar på oss snickarbyxorna och spikar ihop den där altanen. Eller byter takpannor. Eller fixar en ny bastu – med vedeldning, förstås. Inget tjafs.
Därför känns det världsfrånvänt när regeringen väljer att satsa miljarder på att höja ROT-avdraget. Som om Sverige lider av en nationell brist på jacuzziinstallationer i radhus. ROT är inte byggpolitik, det är ett lyxbidrag för folk med för mycket pengar och för lite koll på vilken ände av hammaren de håller i.
För oss här uppe är det inte brist på bubbelpooler som är problemet. Det är bristen på bostäder. Riktiga bostäder. Såna där med fyra väggar, tak och ett fungerande kök.
Och några såna får vi inte med några ROT-avdrag.