Utifrån Girjasmålet som ger samebyn rätt att bestämma över vem som får jaga eller fiska inom deras område ställer jag mig frågande till följande:
Man hävdar urminnes hävd. Mina förfäder har sedan 1600-talet levt vid foten av Malmfältsfjällen. Först i mindre ödemarksbyar intill någon sjö, där man byggde en liten koja, och senare vid älvar. För att ta sig till sina jaktmarker och fiskevatten var man tvungen att förflytta sig mellan olika vattendrag med ett flertal båtar. Vintertid åkte man skidor och hade hund som drog material. När gruvindustrin kom igång gavs möjlighet till arbete inom den. Men så fort man var ledig förflyttade man sig från staden till sin nybyggda stuga vid älven varifrån man sedan kunde ta sig till sin koja.
Mina förfäder har fostrat mig och mina syskon i hur man tar tillvara naturens resurser på ett ekologiskt hållbart sätt. Vi fick lära oss allt från att konservera fisk och kött genom saltning till att titta på himlen för att förstå hur månen påverkar morgondagens fångst och hur lövfällningen påverkar rip- och tjäderjakt. Våra små kojor som gett dem och oss tak över huvudet när vi är i vårt paradis har vi tvingats riva. Detta genom att Länsstyrelsen beslutat det och samerna varit behjälpliga med att hitta och märka ut dem. Trots det har vi fortsatt med småviltsjakten och en del fiske under alla årstider när det är lovligt. Malmfälten ovan odlingsgränsen har erbjudit möjligheter för oss kommunmedborgare att lösa jakt och fiskekort via Länsstyrelsens kontroll.
Detta levnadssätt är inget som är unikt för vår familj utan så här har de flesta av oss i norr levt i generationer. Att vistas i naturen är A och O för oss. Att med sin jakthund få tillfälle att fälla en och annan ripa, eller kanske till och med en tjäder ger en oerhörd tillfredsställelse och ger energi och kraft att återgå till arbetet för att se fram emot nästa lediga vecka eller helg.
Nu fasar jag för vad som kan komma att hända om samebyarna är de som ska bestämma över hur småviltsjakten och fisket ska ske.
En annan fråga jag ställer mig: kan vi som växt upp i generationer vid foten av fjället hävda urminnes hävd?
Nej, staten ska förvalta mark och vatten ovan odlingsgränsen. Inga privata näringsidkare skall ha makt att avgöra detta. Slutligen vill jag säga att jag har absolut inget emot varken renskötande, icke renskötande eller jakt- och fiskesamer. Vi skall kunna leva och verka sida vid sida, med ömsesidig respekt för varandra, vår historia och vår framtid i Malmfälten.