Ordspråken ”Sent ska syndaren vakna” alternativt ”När f-n blir gammal..” kommer osökt på en när man ser och hör Göran Perssons senaste utspel om kulturens betydelse i och för politiken. En statsminister/ledare för socialdemokraterna bör enligt Göran Persson vara kulturellt intresserad. I honom hade vi definitivt inte en kulturens man.
Som skolminister efterträdde han 1989 nyligen avlidne Bengt Göransson, en av de bästa skolministrar landet haft efter kriget. Göransson var en man som inte bara värnade om utbildning utan också om bildning, starkt förankrad som han var i olika ideella folkrörelser. Sällan har jag läst så många positiva eftermälen om en svensk politiker som de som vederfarits Bengt Göransson.
Hans efterträdare Göran Persson genomförde den katastrofala kommunaliseringen av skolan och slog därmed undan det fundament som det tagit decennier att bygga upp. Förtroendet för Göran Persson och ”reformen” bland de längst utbildade lärarna var mycket lågt, och det var säkert också ömsesidigt.
På NSD:s debattsidor kritiserades Bengt Göransson under sin ministertid ofta och ganska elakt. Han borde redan då i stället ha fått ta del av de lovord som nu strötts över honom.