Jag har många års erfarenhet av att jobba som undersköterska i äldrevården i Bodens kommun.
Jag har erfarit hur vården av våra gamla successivt försämrats i takt med sparkraven som blivit allt hårdare och som nu nått smärtgränsen enligt min mening.
Det är också konstaterat att allt färre ungdomar söker sig till vårdyrket och det är ju förståeligt när man tittar på löner, arbetsvillkor och den kvalitet vi kan erbjuda våra gamla i form av meningsfull fritid och självbestämmande.
Ingen tid finns längre över till annat än de mest basala behoven, som den fysiska vård som krävs, mat, hygien och liknande.
Var finns tid till social samvaro med de gamla och att verka för en meningsfull fritid när pengarna tillåts styra bland annat personaltätheten?
Äldrevården börjar alltmer likna en förvaring, där de gamla långsamt tynar bort i en meningslös tillvaro där individuella önskemål inte går att uppfylla på grund av att tiden helt enkelt inte räcker till för annat än det strikt inplanerade.
Att som hyresgäst på ett äldreboende få ta en tur på stan eller att gå och lägga sig när man själv önskar är inte någon självklarhet, om man inte klarar det på egen hand.
Självbestämmanderätten tas ifrån en mer och mer allteftersom hälsan försämras och man blir mer vårdkrävande. Kan man dessutom inte tala för sig själv är man riktigt illa ute.
Jag är själv i medelåldern och funderar ofta på hur det kommer att se ut när min generation, och generationer efter mig, blir gamla och ”skröpliga”. Vem tar hand om oss då? Ingen tycks ju vilja jobba i vården längre.
Vårdyrket måste få högre status så att ungdomarna kan se det som ett alternativ bland andra yrken.
Höj lönen och förbättra arbetsvillkoren i vården, annars kan vi kanske i framtiden, när vi blir gamla och i behov av hjälp, erbjudas ett ”ättestupspiller”, som ett humant alternativ till den då befintliga äldrevården.
Förresten lär väl detta presumtiva piller inte ens bli ett frivilligt alternativ med tanke på den ekonomiska nedskärningspolitik som nu förs och förmodligen kommer att fortsätta föras.
Och varför inte? Med den kvalitativa utvecklingstrend vi nu ser i äldrevården, som en direkt konsekvens av rådande politik, så lär ju alternativet knappast vara att föredra för någon. Vare sig personal eller vårdtagare.