Tack till Anna-Karin Lindqvist, biträdande professor i fysioterapi, som i NSD 8/3 belyser det allt allvarligare problemet med våra barns kommande hälsoproblem på grund av avsaknad på vardagsmotion.
När vi vuxna nappar på en mäklarannons vid husköp så blir ofta det starka försäljningskriteriet avgörande ”nära till skola och dagis”, vilket i sig underlättar både för föräldrar och barn på grund av kortare resväg.
En intressant betraktelse gällande exempelvis att ta bilen till affären. Alla de allra närmaste parkeringar blir först upptagna, alla vill helst stå så nära som möjligt, gärna om det skulle gå att köra in i själva butiken, allt för att korta transportsträckan.
Människan är lat av naturen! Anna-Karin säger att vanor vi får som barn oftast sitter i som vuxna, tendenser som vi själva överför till våra egna barn och som en dag ska överföras till deras barn. Att barnen idag blir alltmer curlade i form av ständiga transporter till skola och träningar, ofta av omtänksamhet från föräldrarna är inte alltid att rekommendera. Den omtänksamheten kan medföra att våra barn inte får den viktiga vardagsmotionen som bevisligen ger barnen stor nytta i framtiden.
Skärmtid med många timmar av stillasittande, kanske ihop med en massa chips, godis och läsk är inga goda levnadsvanor som bör permanentas utan under helgerna? Nu kanske många säger "vi klarar nog av detta själva utan näsvisa kommentarer och uppmaningar angående mina barns uppfostran”. Självklart äger alla föräldrar den oinskränkta rätten att själva bestämma över sina egna barns uppfostran men det skulle med all säkerhet inte skada om fler funderade på vilka goda erfarenheter man själv skulle vilja överföra till sina barn och deras efterkommande.
Anna-Karin belyser vikten av att barnen själv bör klara av att gå eller cykla kortare sträckor till skolan, självklart med hjälm och reflex. Fysiska uteaktiviteter i grupp som att bygga kojor och göra majbrasor av ris och bråte var ju en av de roligaste saker man kunde göra som barn och ungdom, var har all denna kreativitet tagit vägen?
Självklart ska barnen satsa på idrott och välja den idrott de själva vill, inte vad föräldrarna vill, det ska vara roligt och inte uppta alltför stor del av skolgången med läxor mm. Alla barn kan inte bli fotboll el ishockeyproffs och tjäna miljoner, men en del lyckas och kan högst eventuellt bli lyckligare av det.