Insändare: Bålen brinner än

Nu nalkas valborg, då vi tänder våra Majbrasor och hälsar våren välkommen.
Jag har lärt mig att man ursprungligen tände brasorna för att hålla oknytt borta, elden och oljud (i dag smällare) skulle få dem att hålla sig på avstånd.

I Tyskland trodde man att häxorna höll sin sabbat, och därför ville man skrämma bort dem med en stor, stor eld.
I vår historia har man anklagat kvinnor för att vara häxor. Enkla, vanliga kvinnor har bränts på bål, drunknat i vattenprov, avvisats från gemenskapen.
På vilka grunder? Jo, de har varit självständiga kvinnor. Det har varit kloka kvinnor, som kunnat hela människor med naturens medel. Det är kvinnor som funnit systerskap i varandras styrka, och det är kvinnor som männen inte tolererat.
Männen har, vad vi vet, i alla tider styrt världen, och så även här. Självständiga kvinnor kallades för farliga, häxor, de dansade med djävulen och kunde besätta män hur som helst.
Lösningen? Man dödade kvinnorna för deras självständighet. Man manipulerade folket att den självständiga kvinnan var farlig.
Än i dag dödas kvinnor för att de vågar stå upp för sin sak. Än i dag har vi fördomar mot starka kvinnor, kvinnor som funnit styrka och systerskap.

Och det är inte bara männen som föraktar dessa kvinnor, utan vi kvinnor föraktar även varandra.
Vi sänker oss själva med skällsord, tittar snett, snackar skit.
Är det konstigt att vi fortfarande är underbetalda, hamnar i "kvinnofällor" och hela tiden måste slåss för att få vår rätt?
I helgen ska jag inte tända någon eld. Jag tänker inte stänga ute dessa starka individer från samhället, jag ska välkomna systerskapet och jag ska stötta mina medmänniskor i kampen för jämställdhet.