Kan Norrbotten resa sig trots våra politiker?
När man studerar de stora dagsaktuella händelserna i Norrbotten slås man av att stora händelser skapar en stor oenighet i länet eller en likgiltighet som är skrämmande.
I dagsläget har vi två stora infrastrukturfrågor som helt naturligtvis borde resultera i ett enande. Ingen byapolitik borde förekomma i så viktiga frågor.
Våra folkvalda i riksdagen vet nästan ingen namnet på, inte jag heller. Bucht och Siv Holma känner jag till då dessa personer tidvis visar intresse för infrastrukturfrågor.
De andra har tydligen inte länet som prioritet 1. De är nog nöjda med att få vara i Stockholm som knapptryckare för respektive parti.
Vi har två aktuella stora järnvägsfrågor. Norrbotniabanan kontra Kaunisvaara-Svappavaara. De behandlas helt olika.
Norrbotniabanan, konsekvenserna av om den aldrig byggs, vet ingen. Vad den ger i ökad sysselsättning vet ingen. Vilken betydelse den har för företagen i länet vet ingen då till exempel den största "kunden" SSAB inte är beredd att satsa en krona på detta, de verkar inte ha behov av banan.
Från att ha haft utflyttning och arbetslöshet i 50 år ska gruvbrytningen starta i Kaunisvaara. Denna brytning kommer att ge många arbetstillfällen allt från 500-1 000 har jag uppskattat det till.
I västeuropa har länderna stått för järnvägarna och förståelsen för sambandet mellan välfärd och statliga satsningar har varit självklar. Staten ska stå för långsiktiga investeringar som sätter fart på skatteintäkterna från företag och anställda.
Detta är elementära saker i en nation.
Det är tyst kring frågan om järnvägen Kaunisvaara-Svappavaara.
Inget parti bryr sig om det.
Distriktsordförande i länets (S)-parti på besök i Pajala sa att "det börjar snart vara dags att titta på järnvägen". Snacka om engagemang! De övriga partierna har överhuvudtaget inte uttalat sig i frågan.
Karl Petersen, som är Norrbotten-kommunernas ordförande, uttalar sig bara om Norrbotniabanan med "det viktigaste för länet".
Vad är det för tokar vi har i politiken?
Hur ska detta län någonsin kunna resa sig när våra politiker bara ägnar sig åt byapolitik?