Norrmannen Breivik kan sägas personifiera det hejdlösa våldet som ideologi. För sina syften tillåter han sig den allra grövsta brutalitet. Till och med Ignatio de Loyolas motto "ändamålet helgar medlen" bleknar i sammanhanget.
Vi vill väl gärna tro, att Breivik saknar anhängare, att han i stort står ensam. Det kan vi knappast hoppas på. Våld är faktiskt en livskraftig ingrediens i staternas liv, inklusive Sveriges. Vi behöver bara titta lite tillbaka i vår historia.
Det är ingalunda bara Gustav II Adolf och Karl XII som låtit svenskars blod flyta på slagfälten. Våra nuvarande styresmän har inte särskilt mycket mot att se svenska soldater såras och dödas i fjärran länder.
Syftet är som i alla våldssammanhang mycket högtravande. Ondskan går i vackra kläder, skrev "Farfar" nyligen. I dag är gubben i farten igen.
Må vi besinna oss innan vi föreslår våldsåtgärder. De kan missuppfattas av svaga själar, som tror att alla har rätt att tillämpa regeln "ändamålet helgar medlen".
Den regeln har egentligen ingen rätt att tillämpa, alldeles bortsett från samhällsställning.