Inte oväntat kommer nya rapporter om psykosocial ohälsa och sjukskrivning på grund av hög arbetsbelastning och dåligt ledarskap.
På många arbetsplatser erbjuds de anställda utbildning i stresshantering. Utgångspunkten tycks vara att det är personalens sak att tackla stressen, den höga arbetsbelastningen och det höga arbetstempot.
Stress på arbetsplatsen är inte ett individuellt problem. När personalen går på högvarv vecka efter vecka finns orsaken alltid i organisationen.
En viktig orsak till stress och ohälsa är att ledarskapet inte fungerar.
De anställda känner sig inte delaktiga och uppskattade och upplever att deras åsikter inte spelar någon roll. De är överkontrollerade och känner sig misstrodda.
Anställda som inte förstår varför de, ofta på ett kränkande vis får nya arbetsuppgifter tappar förtroende för ledningen och engagemang i arbetet.
Givetvis påverkar detta även arbetskamraterna. Otrivsel, olust och rädsla blir följden. Vi-andan, motivationen och samarbetet försämras. Arbetsplatsens utveckling och marknadsföring står stilla.
Verksamheten blir ineffektiv och arbetsplatsen impopulär.
De anställdas psykosociala ohälsa är en fråga som mer hör hemma på ledningsnivå än hos företagshälsovården. En arbetsgivare som inser detta och rättar till de verkliga(!) bristerna får nöjdare personal, en bättre "produkt" och ökad lönsamhet.
Möter man och behandlar anställda med respekt och värdighet kan man också förvänta sig att personalen gör sitt yttersta och går till jobbet, till en bra arbetsplats, med glädje.
Jag valde att fly när stressen nådde en farlig nivå. När olusten började gnaga på mitt innersta, när stressen blev ett hot mot hela min existens och min omgivning, och jag inte längre såg någon ljusning.
Jag behövde inte kliva ut i ovissheten och leta efter ettnytt jobb.
Bättre fly än illa fäkta.