Dags att välja

Vilket samhälle vill vi ha? Ett kyligt, kallt individualistiskt, roffa åt sig-samhälle, där var och en enbart tänker på sitt?

Foto: Fotograf saknas!

Dagens insändare2011-05-05 07:33
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vill vi ha arbetsplatser där vi gör oss av med anställda som talar sanning om en arbetsmiljö som är odräglig att arbeta i, chefer personer på styrelseposter som endast ser till personlig vinning som tappat greppet om vad personligt ansvar innebär, rätt eller fel?

Klyftor som ökar och skapar fattigdom, barnfattigdom. Ökat våld som beror på de ökade klyftorna. Ungdomsarbetslöshet som leder till uppgivenhet och drog missbruk, våld skadegörelse.

Psykiskt sjuka personer som lämnas vind för våg utan att ha förmåga att ta vara på sig själva, utan en daglig sysselsättning som bör och ska vara en mänsklig rättighet.

Sjuka som utförsäkras på grund av sin egen ofrivilliga sjukdom Barnmisshandel som ökar. Alkohol som förs fram via reklam som något bra, njutningsfullt gott avslappnade och som hör till vår kultur. Som i själva verket leder till alkoholismen, förstör och raserar den enskildes inre samt anhöriga, medberoende rattfylleri. Nätdroger som förkortar våra ungdomars liv.

Arbetslösa som tvingas arbeta gratis, förnedras, tappar sitt människovärde. En sjukvård och en offentlig organisation som har krackelerat. Ett stegrande miljöhot som beror på vinstintresse.

Vad händer i ett samhälle som detta? Var finns människan och Vad gör människan? Och hur kan vi ändra på ett sådant samhälle?

Tänk, dröm, gör en vision: ett rättvist samhälle där alla har en skälig lönenivå, där alla är lika värdefulla. En arbetsplats där glädje, hjälpsamhet, omtanke råder. Där chefer, politiker, ledarskapsansvariga ser till sin medmänniska, medborgare ansvarsfullt och rättvist och inte till, i en del fall, eget vinstintresse.

Där ingen barnfattigdom råder men ingen lyx eller överkonsumtion heller. Ett samhälle där våra duktiga ungdomar får känna sig behövda på arbetsmarknaden. Där psykiskt sjuka möts med kärlek omtanke och förståelse utan fördomar. Där sjuka får läka i sin egen takt.

Där våra gamla får en god respektfull kärleksfull vård. Där sjukvårdspersonal får orka med sina arbeten, och patienter får må bra.

Där varje människa har ett värdefullt arbete att gå till och får känna sig behövd.

Kan detta bli sant, verkligt? Ja, genom kärlek och för att Samhället de är du och jag.

Vilket samhälle vill vi ha?

Läs mer om