Det finns anledning att se över varför vissa får sjukpenning för sjukdomar som endast till viss del begränsar arbetsförmågan och några med avsevärt större funktionshindrande besvär nekas ersättning.
Det finns många exempel av denna inkonsekventa hantering och den frustration som skapas hos den sjuke men även hos den behandlade läkaren och Arbetsförmedlingen.
Det kan handla om mycket tunga läkarintyg från ibland ett flertal olika specialistläkare, utredningar från legitimerade psykologer, specialist inom psykiatri med flera som enkelt viftas bort, och ibland kommer bort.
Den kroniskt sjuke blir från en dag till en annan förklarad helt arbetsför från att dagen före varit helt sjukskriven.
Ingen förstår vad som hände, men den sjuke förstår konsekvenserna.
Försäkringskassan försvarar sitt och den försäkringsmedicinske rådgivarens agerande med att man önskar att den intygsskrivande läkaren ska mäta (och beskriva) det som inte går att mätas exempelvis när den sjuke har en smärtproblematik.
Den sjukes förmåga att uttrycka sig i tal och läkarens författaregenskaper får större betydelse än hur den sjukdomen faktiskt påverkar den enskilde.
Att samma sjukdom påverkar olika personer på olika sätt har man glömt, man önskar se objektiva mätresultat.
Försäkringskassan rationaliserar och söker förklaringar (som inte finns) för sitt agerande. Det påminner om den magiska tråden i HC Andersens Kejsarens nya kläder.
Här finns ingen socialstyrelse eller annan som granskar denna för den enskilde människan så viktiga fråga, det är inte bra.
Någonstans verkar man ha glömt bort att det är svårt att bedöma arbetsförmåga och man vill inte heller se konsekvenserna av kraftiga tacklingar mot den som försöker resa sig upp efter en tids sjukdom, eller kanske redan ligger ner.
Att Arbetsförmedlingen dessutom många gånger sitter med en färdig utredning som beskriver varför den sjuke inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande gör det ännu värre.
Det vore bra om den här slumpmässiga hanteringen som kränker enskilda, stjäl resurser från andra sjuka, arbetslösa och många andra ses över.
Då kan säkert samhället rehabilitera mer personer till arbetsmarknaden än vad som sker idag i "systemet utan vinnare".