Det är så grymt

Som läsare av NSD är jag bestört över att läsa om hur Luleå kommun, en "sosse-kommun", behandlar människor med de största hindren av alla i vår kommun.

För Madelen Dahlberg Rosengren har kontaktpersonen Gerd Martinsson inneburit en chans att komma ut i samhället                                  och bli mindre isolerad. Hon är hennes enda kontakt utanför boendet, förutom mamma och pappa.Foto: Kurt EngströmFOTO: Kurt Engström

För Madelen Dahlberg Rosengren har kontaktpersonen Gerd Martinsson inneburit en chans att komma ut i samhället och bli mindre isolerad. Hon är hennes enda kontakt utanför boendet, förutom mamma och pappa.Foto: Kurt EngströmFOTO: Kurt Engström

Foto: Kurt Engström

Dagens insändare2012-12-07 08:18
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Som läsare av NSD är jag bestört över att läsa om hur Luleå kommun, en "sosse-kommun", behandlar människor med de största hindren av alla i vår kommun.

Det verkar vara klappjakt på gruppen utvecklingsstörda som bor i gruppbostäder. Har de det för bra? Tror man det inom politiken? Tror man det inom Socialförvaltningen?

Då kan de ju prova leva på cirka 70 000 om året i pension, höga hyror och resor till och från dagverksamhet plus lunch som kostar betydligt mer än man får i flitpengar samt färdtjänstresor som kostar mycket, mycket mer än vi andra betalar i busspriser.

Det är minus nästan varje månad! Och inte kan den lilla lönen höjas heller, nähä då! Då kan de där utvecklingsstörda få det för bra... tycks man tänka.

Nu tar man ifrån dem deras "kompis" också, ofta den ENDA utöver eventuella föräldrar som finns i livet och kommer och hälsar på.

Hur skulle vi andra reagera om detta hände oss. "Nu får det vara slut med det här, att få besök av nån, sånt trams". Så tycks man tänka och har därför sagt till LSS-handläggarna att nu får ni avveckla det här med kontaktperson i gruppbostad.

Det är så grymt så man saknar ord! Det är skämmigt! Det känns gott att anhöriga orkar att gå ut i pressen också, som åskådare vet jag att det är tufft att vara anhörig idag. Men de har ju inget annat val än att kämpa för sina barn, fast barnen är 40 plus!

När man tänker på det också blir det ännu mer ovärdigt med kommunens agerande i denna fråga. Och vad är problemet?

Kontaktperson är en billig och mycket bra investering för att människor ska trivas och må lite bättre i sina gruppbostäder.

De har något kul att se fram emot, men det ska de kanske inte ha i Luleå? Än finns tid att dra tillbaka detta tokiga tilltag, gör det!

Ingen orkar väl tro att man skulle utöka personalstyrkan för att de boende blir av med sina kontaktpersoner. Och förresten så beger sig personal väldigt sällan ut på resor med de utvecklingsstörda som bor i gruppbostaden, det råkar jag vet.

Kommunals Vanja Nyberg har rätt: socialförvaltningen lägger locket på, enhetschefer får inte uttala sig och inte personal heller. Man ska mörka allt och hoppas att detta lägger sig snart, vilket det inte kommer att göra!

Läs mer om