Enligt fredsforskningsinstitutet SIPRI:s senaste siffror (2011) uppgår Ryssands militärutgifter till 58,7 miljarder USA-dollar.
Siffran kan jämföras med USA:s 698 miljarder dollar och med EU:s samlade 382 miljarder dollar.
Tydliga talande siffror. Ändå skriker de Nato-frälsta om hotet från Ryssland när de vill motivera sin sjuka längtan efter att öppet få bli en medlem i världens största krigsmaskin, och vill absolut delta i Natos nya insatsstyrka, Nato Response Force.
Samtidigt lägger sig Sveriges styrande som en sköka inför de utländska mineralbolagen, som testar vårt lands naturtillgångar med stor iver. Medan miljardvärdena försvinner utomlands stannar risken för miljökatastrofer kvar i framför allt norra Sverige.
I dag pågår brytning på 17 platser. Sverige är ett lågskatteland när det gäller gruvdrift och ligger i topp på listan över attraktiva gruvländer.
De fyndigheter som bolagen hittar i Sverige är nästan skattefria. Staten erhåller en halv promille av malmvärdet. I fjol gav det bara 350 000 kronor till statskassan.
Men även i Sverige borde vinster från gruvbrytning beskattas och komma landets invånare till godo.
Gruvbrytning ska vara noggrann. Vinsterna ska inte hamna i privata fickor. Åverkan på naturen måste vara minimerad och det ska finnas ett lokalt folkligt stöd.
Utan tvekan finns ett samband mellan de makthavandes lust att bli med i Nato och deras slappa rovdriftsliberala attityd till den ökande gruvbrytningen i Norrbotten.
Vi får i en nära framtid se hur inbjudna krigsövande Nato-trupper vaktar miljöförstörande gruvverksamhet mot protesterande lokalbefolkning och ekologiskt tänkande människor.
Ett sådant agerande är ju bara en naturlig Nato- uppgift i världen.