Olov Abrahamsson beskriver arbetsmiljöarbetets problem utmärkt på NSD:s ledarsida den 21/1.
Regeringen har minskat anslagen till Arbetsmiljöverket, medel till forskning om arbetslivet liksom medel till utbildning av skyddsombuden.
Detta kan ju knappast vara en besparing då olyckorna, lidandet och produktionsförlusterna kostar så mycket mer.
De nära och kära har rätt att få sin anhörige hem från arbetet i god fysisk och psykisk hälsa. Det är ju inget annat än ren anständighet.
Mer än hälften av arbetsställena saknar riskanalyser. De allvarliga olycksfallen ökar kraftigt.
Under de senaste åren har dessutom läget blivit mer komplicerat genom att entreprenörer och deras underentreprenörer anlitas.
Mitt förslag till säker åtgärd är:
# Riskbedömningar görs över hela linjen.
# Satsa kraftfullt på en rejäl utbildning och kompetenshöjning av skyddsombuden.
# Det måste finnas skyddsombud på alla arbetsställen och alltid när arbete pågår.
# Ge skyddsombuden befogenheter att stoppa farlig verksamhet. Det är viktigt att högsta chefen sanktionerar detta med skrivna dokument.
# Den som har samordningsansvaret har också ansvaret att hans/hennes skyddsombud ska svara för att entreprenörernas arbete sker på ett säkert sätt. Vid behov ska ett farligt arbete kunna stoppas.
Med detta och rätt forskning ska vi komma närmare nollvisionen.