Var är vi på väg? Har vi kommit till översta steget på välfärdsstegen och börjat vandringen tillbaka?
Arbetskraftsintensiva arbetsplatser som fanns tidigare har försvunnit. Automationen tog över, byggnadsarbetaren blev montör för att nämna några.
Att arbetslösheten inte är större är en gåta. Ska vi gå tillbaka till den tid då det fanns arbetskraftintensiva arbetsplatser? Ska vi anpassa oss till grupp A, B eller C-laget?
Det finns i dag tre grupper:
4 A tillhör de som har ett fast arbete men möjlighet att leva ett anständigt liv med möjlighet att låna pengar och skaffa villa, bil, sommarstuga och allt vad där tillhör.
4 B tillhör de som periodvis har ett arbete och kan försörja familjen men inga större utsvävningar.
4 C tillhör den grupp som genom olika former av kommunala och statliga insatser periodvis har arbete mat för dagen och där utanförskapet är mycket utbrett, inga större möjligheter att bilda en trygg tillvaro i stort sett omöjligt att skaffa lån etc.
Klassindelningen har alltid funnits men har ökat lavinartat under de senaste åren. De som har fasta arbeten har alltid klarat vardagen medan de sämre lottade har svårt att klara ett drägligt liv och ser framtiden i grått.
Hur ska vi bryta denna onda trend? Vore det så enkelt att ett knapptryck i våra underbara trådlösa kommunikationsapparater löser problemet.
Och bli absolut inte sjuk eller arbetslös. Då får vi lägga in ytterligare en bokstav D som är lika med det absoluta sista steget och den fullständiga misären är nådd.