Insändare: Det tar priset

Andefattighetens elit demonstrerar så här års sina intellektuella kvaliteter. Det sker dels genom prisutdelningar, dels genom budgetdirektiv.
Det intressanta blir inte det som premieras utan det som inte premieras.

Nobelpriset i litteratur har fått sin mottagare, fredspriset likaså och budgeten för 2011 har antagits efter ett intetsägande morrande från de rödgröna.
Resultatet har blivit att nu vet vi att Dag Solstad aldrig kommer att få litteraturpriset för hans kartläggning av motståndets strukturer i det borgerliga samhället, och ej heller Amos Os för hans kartläggning av de strukturer som möjliggjort att araber och judar i årtusenden levt sida vid sida i Israel.

Vi vet också att Fidel Castro inte får Nobels fredspris trots att han under snart 50 års tid verkat och talat om respekt för folkrätten och försoning utan att hota med vapenskrammel.
USA däremot har, även under ledning av fredspristagaren Barack Obama och mot en förkrossande majoritet i FN, fortsatt den ensidiga och snart 50-åriga handelsblockaden mot Kuba.
När det gäller uppslutningen bakom budgeten för 2011 står det klart att de rödgröna inte kommer att fälla regeringen, trots reglerna för sjukförsäkringen.

Sjuka kommer även i fortsättningen att under hot om svältdöd eller vräkning att piskas till friskhet även under kommande år enligt minister Kristensson.

Att få de rödgröna att ställa det ultimativa kravet, att om reglerna som medger utförsäkring inte tas bort så faller hela budgeten, tycks inte föresväva de rödgröna av pur rädsla för att kravet skulle kunna anammas av Sverigedemokraterna.

Och de flesta fortsätter att sova lugnt i tron att vi lever i den mest fulländade demokrati av demokratier.