Vi fas 3-are är tydligen en guldgruva för vissa föreningar. Varför är man så vansinnigt förtjust i just fas 3-are och inte en person med exempelvis arbetspraktik?
Jo, svaret är enkelt. Fas 3-aren och arbetspraktikanten gör samma jobb och är lika duktiga, men fas 3-aren kommer ju med 5 000 kronor varje månad medan arbetspraktikanten bara gör sitt jobb och inget mer.
Dessa 5 000 kronor väcker till liv girighet, hänsynslöshet och ett enormt bedrägligt beteende.
Fas 3-bidraget är absolut inte till för att till exempel en skoterförening ska köpa en ny skoter.
Fas 3-aren jobbar och sliter utan lön och samtidigt amorteras en ny skoter. Det är ju väldigt enkel matematik, en fas 3-are genererar under 24 månader 120 000 kronor.
Andra föreningar vägrar köpa arbetskläder och annan nödvändig skyddsutrustning för att man vill ha dessa 5 000 kronor ograverade, man vill helt enkelt förbättra sin ekonomi och samtidigt få alla förekommande jobb utförda gratis.
Vad har dessa föreningsordföranden och styrelsemedlemmar för människosyn? Varför hörs ingenting från fackföreningsrörelsen, Arbetsförmedling och så vidare?
Det är ju Arbetsförmedlingen som har arbetsgivaransvaret för fas 3.
Det finns bland annat en idéell förening i Norrbotten som har första tjing på fas 3-are på Arbetsförmedlingen. Denna förening hyr sedan ut fas 3-are till andra föreningar.
Först kvitterar man ut fas 3-bidrag på 5 000 kronor per skalle och sedan även hyra per skalle så det blir i slutändan stora pengar. Detta bedrägliga förfarande är förbjudet. Det kan utan vidare rubriceras som bedrägeri.
Det är väl hög tid att myndigheterna börjar intressera sig för detta elände och dessa myndigheter är naturligtvis Arbetsförmedlingen, Skattemyndigheten, eko-polisen och inte minst Arbetsmiljöverket.