Hoppas man dör knall och fall, så man slipper kommunens "omvårdnad"!
Min son har nu snart jobbat färdigt som semestervikarie, för denna sommar och förmodligen för alltid. Som "vårdbiträde" i kommunens åldringsvård.
Han har just avslutat sitt andra år på "Vård- och omsorgsprogrammet" på gymnasiet och jobbat sin första sommar i "vården", och förmodligen sista. Vi får se om han går sista året färdigt.
Han har tystnadsplikt men har ändå vittnat om förhållanden som jag, som gammal bonddräng, skulle ha svårt att utsätta grisar för!
Som exempel: På helgerna är det så lite personal att de som inte kan gå själv ofta får ligga i sängen hela helgen, ibland i sitt eget piss, för bemanningen är så låg att det är oftast bara TUR om de hinner byta blöjor och ge dem medicin. Men det prioriteras bort ibland också. Personalen hinner inte ta upp dem.
Han, som vikarie, när han trott han har utfört sina sysslor klart och har haft en liten stund över.
Han spenderade den stunden med att sätta sej ned och faktiskt PRATADE med en dement person.
Det blev han utskälld för, det var slöseri med tid, enligt ordinarie personal: "Gör nån nytta istället".
Min son är en "empatisk" person, och han sökte sig till vården för att han vill göra "gott".
Han har sagt att han vill bli ambulansvårdare sedan han var fem år. Hans idé varför han skulle jobba i vården var: Att hjälpa andra. Synd att han skulle bli av med sina ideal redan första året i arbete.
Han ska söka i röjningen nästa år istället. "Bättre betalt och ingen som skäller på en för att man gör ett bättre jobb än dem" är hans motivering..
Och jag förstår honom...