I Sverige trummas budskapet ut att vi alla har ett val. Vi kan välja väg och ska inte lyfta några bidrag, för då är vi inte självständiga och starka.
Det vill säga, vi är inte den typ av samhällsmedborgare vi borde vara. Att vara sjuk, arbetslös, gammal och i vissa faser av livet behöva hjälp och stöd från samhället är inte normalläget, det ses som avvikande. Vi ska klara oss själva. Då är vi duktiga.
Vad har hänt de senaste åren?
Jo, Sverige har blivit ett av de länder i världen som är mest avreglerat. Vi har dessutom socialiserat förlusterna och privatiserat vinsterna. Stora industrier och banker får "bail outs" och slipper betala för sina misstag, men de får behålla vinsten.
Vanligt folk får betala den haltande ekonomin i form av försämrad välfärd, vi får inga bail outs.
Kommunala skolor, dagis, sjukhem och sjukhus läggs ned, riskkapitalister startar friskolor och äldreomsorg, inte utifrån någon pedagogisk eller social idé utan från ett ekonomiskt perspektiv.
De minimerar servicen och suger ut Sverige på skattepengar som stoppas i egna fickor i obskyra skatteparadis.
Detta för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det här är alltså skattepengar som skulle kunna återinvesteras i vår välfärd och komma alla till gagn.
Samhällets maktelit berörs dock inte. De har försäkrat sig mot nedskärningarna genom privata sjukvårdsförsäkringar, privat pensionssparande och fungerande friskolor med sponsorer och pålästa och inflytelserika föräldrar.
De bor på behörigt avstånd från varelser som lever i det så kallade utanförskapet. De behöver inte ens se förfallet i förorterna eller i stadsdelar där kommunala bostäder och skolor fortfarande finns, välintegrerade med kackerlackor, klotter, arbetslöshet och kriminalitet.
Det här får inte så stora rubriker, men istället upprörs man över att klassafaris ordnas till de välbeställda områdena där putsade fasader visas upp.
De privilegierade känner sig "kränkta".
Den sociala snedrekryteringen till högre utbildning ökar. Det blir svårare, för att inte säga omöjligt för unga människor idag att göra en klassresa.
Människovärde och människors behov har fått en prislapp. Den som betalar minst vinner.
Bara jag får det jag vill ha och har det bra, då är jag nöjd. En attityd som vinner mark.
Detta har vår regering åstadkommit, de vi har valt till att styra det land vi lever i och som ska utveckla vårt samhälle.
Men, vi är faktiskt medskapare! Vill du ha det så här? Vad kan du göra och vad gör du?