– Seså, var god stanna utanför porten! Du har inte betalt ambulansen. 500 kronor vill vi ha, annars kommer du inte längre.
Detta verkar bli verklighet inom en snar framtid.
Norrbottens läns landsting ska ha betalt för alla ambulanstransporter.
Elsa har 6 000 kronor i månaden i pension. Hon lever på billig mat, har inte haft råd att gå till tandläkaren de senaste fem åren.
För många år sedan drabbades hon av hjärtsjukdom, astma och reumatism som gör att hon behöver ambulanstransport till sjukhuset.
Hon sitter och tittar på inslaget om att ambulansen nu ska ha 500 kronor.
– Jaha, suckar hon och vrider händerna runt. Det blir till att äta gröt i 14 dagar om jag ska kunna ha råd att ta mig till sjukhuset. Dom tar och tar pengar. Men pensionen höjs inte, den förblir densamma. Eller förresten jag fick ju sju kronor i höjning, räcker till en halv liter mjök.
Politikerna behöver inte ha det så här. De har sett om sitt hus, höjer sina löner, de har minsann råd med hur många ambulanstransporter som helst. Där går det ingen nöd.
– Snart får man väl inte komma in till sjukhuset när hjärtat strejkar, nä det är lika bra att det slutar att slå.
Redan i dagsläget får Elsa prioritera bort saker som är nödvändiga för hälsan.
– Tänderna säger hon, titta, jag kan knappt tugga, men det får vänta. Läkarbesöken får jag boka om när pengarna är slut, skjuta det framåt till nästa månad för jag har inte råd.
– Och nu ska högkostnadsskyddet också höjas med 400 kronor. Istället för 1 200 blir det 1 600. Det är nästan två veckors mat för mig.
– Ja, jag säger då det, suckar hon och tittar ut genom fönstret. Hur ska det här gå? Jag betalar ju av på medicinerna också.
Socialdemokraterna har sålt ut sin själ, man verkar inte längre för de små i samhället.
– Vet du, Axel, maken fick åka med dom där så kallade komfortbussarna till Umeå när han fick cancer. Dom förstår inte dom där landstingsmänniskorna, att en människa som är döende i cancer och har svår värk inte orkar sitta på en buss i flera timmar. Ja, det är mycket dom inte begriper dom där landstingsmänniskorna, ja inte förrän dom själva hamnar där i eländet, men det lär dom aldrig göra för miljonerna sticker ju upp ur deras fickor, som i sagan om pojken med guldbyxorna.
Jag ställer mig frågan: Vad tusan håller landstinget på med?
Man drar in på vårdplatser, skär ner i vården konstant, stänger hälsocentraler och – icke att förglömma – man tillsätter nya landstingsråd.
Börjar landstinget som vårdgivare ha spelat ut sin roll?
Är det dags att staten tar över eller att man inrättar en ny instans som bara har med vård att göra?