Det var inte 64:an som gick i himlen in, men väl före detta 11:ans gatukök invid Grodparken i Kalix när det till slut, och efter mycket om och men, revs. Före detta 11:ans och ännu mer före detta Ronnies gatugrill. Vilket tydligen fortfarande, 40 år senare, tycks uppröra den man som startade – och sålde!
Ärligt talat: Hur kan det ens finnas ett sådant motstånd till förändring, utveckling och, inte minst, förbättring i en kommun som dessutom dras med underskott år efter år; befolkningsmässigt så väl som ekonomiskt (vilket till stor del hör ihop)? Resultatet av rivningen leder till att det byggs ett höghus istället: Många människor på liten yta (som faktiskt vill flytta hit till Kalix och bo centralt) leder till mer skattepengar. Vilket förhoppningsvis leder till bättre vård, skola och allt det som så många vill ha, efterfrågar, och, kanske framför allt, blir förbannade och irriterade på över när det inte finns eller fungerar.
Att rivningen skedde just inför hemvändardagarna kanske bidrar till att folk inser att det faktiskt händer något positivt och att allt inte ser exakt likadant ut som för säg tjugo år sedan då de flyttade härifrån?
De gånger jag åker till mina gamla hemtrakter vill jag att det ska ha hänt något där! Inte för att det är aktuellt att flytta tillbaka, men för att se att det faktiskt finns en framtidstro och en vilja att välkomna nya människor istället för att avvisa dem genom att inte bygga bostäder.
Vad gäller Grodparken här i Kalix, så måste jag säga att det inte låter som det är just den man är så mån om att få behålla. De gånger jag går eller cyklar förbi där, kan jag ju inte direkt säga att det sjuder av aktivitet. Finns det en enda människa där en vanlig dag, så känns det som en mindre sensation! Man är snarare ute efter att värna om en kommun som bara går åt ett håll – utför.
Exempel: att man håller fast vid huset där en gatugrill fanns för 40 år sedan.