Insändare: Funktionshindrade en icke-fråga

Välfärden fördelas inte lika.
Under årets nu genomförda val fick alliansen fortsatt förtroende att leda landet. Socialdemokraterna fick vidkännas ett svårt nederlag. I Piteå behöll Socialdemokraterna sitt stöd från väljarna.

Vad jag saknade i valdebatten var att inget parti tog upp frågan om de funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Gruppen funktionshindrade blev en icke fråga. Som anhörig till funktionshindrade känns det frustrerande att inget parti tog ställning för denna utsatta grupp människor.

Det är när man jämför sin egen situation med andras som orättvisor blir uppenbara. Välfärden fördelas inte lika.Jag tänker på alla människor med olika sorters funktionshinder som aldrig kommit in på arbetsmarknaden. Dessa personer med funktionshinder som frågar efter arbete är en grupp som successivt växer i antal. Dock befinner de sig bland dem som efterfrågas minst på en arbetsmarknad som krymper.

Det måste vara en primär förutsättning att det ska finnas tillräckligt med arbetstillfällen, samt att de fördelas rättvist mellan funktionshindrade och icke funktionshindrade.
Det finns i dag ingen mänsklig verksamhet som faktiskt är mera ekonomiskt lönsam än arbete.

I dag förs dock en politik som inte tillräckligt gynnar detta faktum. Utöver att arbetslösheten främst bland ungdomar under 24 år är stor, så ökar också arbetslösheten bland den funktionshindrade gruppen.
De särskilda arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade, räcker idag inte till för att skapa arbetsmöjligheter åt alla de funktionshindrade som många gånger, och i ännu högre utsträckning än andra,behöver ett arbete. Därför är det ett måste att beredskapen i det vanliga arbetslivet ökar när det gäller att anställa personer med olika grader av funktionshinder.
Statens ägda företag Samhallmåste ta ett särskilt ansvar för gruppen funktionhindrade.

Men frågan är hur länge ska den stora gruppen funktionshindrade som hamnat längst ned bland dem som efterfrågas på arbetsmarknaden få vänta på privilegiet att faktiskt få ett arbete?