Efter att ha sett filmen "Call Girl", som handlar om en ung flicka som blir såld och systematiskt våldtagen av män med makt, förvånas jag att det enda sossarna finner upprörande med den handlingen är att en av männen i filmen är ledare för Socialdemokraterna.
OK, det är väl inte så konstigt säger ni? Jo, säger jag. Filmen är fiktion. Den handlar om hur lite makt en vanlig ung flicka har i ett gubbsamhälle. Alla ledare i filmen är fiktiva.
Däremot är handlingen inspirerad av bordellhärvan på 1970-talet. Ett 1970-tal där sossarna förlorade makten över Sverige men inte makten över svenskarna.
Det är också därför, antar jag, författaren till boken och manusförfattaren valt att skildra "männen med makt" genom ledare för Socialdemokraterna, polischefer, åklagare med mera.
Det äcklar mig att någon sitter och tittar på när ett barn blir våldtaget och det enda de tänker är: "är inte den där mannen lite lik Palme?". Fy för gubbsossar!
Det skär i mitt hjärta när Birgitta Dahl säger att hon inte ens tänker se filmen för hur den utmålar Palme. Jag kan berätta att Palme inte ens är med i filmen. Faktum är att ingen av de höga herrarna ens nämns vid namn. Så oviktigt är det för handlingen vilka de är.
Det enda som är viktigt med deras karaktärer är att de har makt. Men visst man hade kunnat skildra "männen med makt" genom att de var chefer för Närkes Allehanda.
Men ärligt talat, hur intressant hade det blivit?