Kvinnor i fertil ålder använder tamponger, bindor och trosskydd utan att känna till hur produkterna tillverkas och vad de faktiskt innehåller.
Det finns nämligen ingen svensk myndighet som har kontrollansvar för menstruationsskydd och kvinnors hygienartiklar.
En vanlig uppfattning är att
bindor till största delen består av bomull.
I verkligheten är innehållet oftast polypropylen, polyakrylat, ytbehandlingsmedel, plast och klorblekt pappersmassa.
Den högabsorberande fiber som finns i vanliga tamponger tillverkas mestadels av rayon som framställs av pappersmassa som ofta är klorblekt. Klor gör att dioxiner frigörs i miljön både vid tillverkning samt förbränning.
Det farliga giftet dioxin blir kvar och lagras i kroppens fettceller.
Varken Kemikalieinspektionen eller Läkemedelsverket kontrollerar förekomsten av skadliga ämnen i hygienartiklar som används av kvinnor.
Vilket kan tyckas märkligt eftersom plåster, bandage och kondomer, de så kallade medicintekniska produkterna omfattas av Läkemedelsverkets granskning.
I en motion som antagits vid S-kvinnors förbundsmöte i Luleå har dessa skrämmande fakta presenterats.
Det är viktigt att fler kvinnor nås av denna information så att också dessa produkter ska bli kontrollerade och giftfria att använda i fortsättningen.