Glorian har hamnat snett hos Håkan Juholt. Han var den nya partiledaren som skulle lyfta Socialdemokraterna ut ur det mörker som hade lagt sig över partiet. Han var frälsaren.
Han hade en kulbo, visserligen dömd för bedrägeri, men förlåten.
Hans första period som partiledare har växlat mellan ja, nej och förtvivlan. Han har bytt åsikt lika ofta som andra byter strumpor.
Han var ju en rea-variant. Efter att man hade tillfrågat alla som var av bättre virke och de hade tackat nej till posten, vaskade man fram honom.
Visst, han har talets gåva, men vad som kommer ut är inte alltid så genomtänkt. Han åkte med kulbon till Turkiet, och levde loppan, men lite får man väl leva loppan när man är partiledare.
I Libyenfrågan att vara eller inte vara, i dag insats, i morgon inte insats.
Motgångarna fortsätter. Sedan fick budgeten som han presenterade hård kritik från riksdagsgruppen, han fick på pälsen igen. 50 kronors skattesänkning till pensionärer, ingen höjd A-kassa med mera, han var tvungen att krypa till korset.
Att Håkan Juholt nu säger att han inte kunde reglerna för hyresersättning, ljuger han eller kan han inte läsa? Nu säger han sig ha varit sambo med kulbon i fyra års tid men när han tillträde som partiledare skröt han med hur kul han och ”kulbon” hade när de träffades, och inte bodde tillsammans. Det var just därför det hade så kul.
Kanske är munnen lite välsmord hos Juholt, han har talets gåva men han är en fifflare bland många andra.
”Jag betalar tillbaka”, säger Juholt men kan det förlåta honom, efter att blivit ertappad med fingrarna i syltburken?
Gör det honom till en bra partiledare? Jaa, nu börjar till och med Tobleroneaffären kännas som en liten bisak.