Vi har läst sammanfattningen av de sex förslagen för Luleå kommuns program för 2020. Några av oss har även läst de fullständiga förslagen. De innehåller många goda tankar och målsättningar. Ändå är vi bekymrade. Det finns inte mycket till omvärldsanalys och det finns ingen plan B.
Programmen målar upp en mycket ljus framtid där allt blir bättre. Vi ska ha fortsatt tillväxt, bo bättre, shoppa mer, njuta av fler evenemang, färdas effektivare, satsa mer på de unga, avsätta mark för stora trafikleder, utveckla skärgården och så vidare. De underliggande antagandena är att vi blir allt rikare och att det mesta rullar på som vanligt. Det verkar inte finnas några mörka moln på himlen över Luleå år 2020. Men mycket talar för att de mörka molnen kommer att tätna över världen, därmed också över Sverige och Luleå. Det handlar om klimatförändringar, ekokollapser, ekonomiska kriser, massarbetslöshet och konflikter om sinande resurser som olja, sötvatten och jordbruksmarker. Varningarna kommer allt tätare och från allt fler. Kanske överdrivs hoten. Kanske löser sig kriserna på något sätt, ny underbar teknik tillkommer och våra ledare förmår fatta kloka beslut. Men få förnekar att det finns en uppenbar risk för en negativ utveckling. Vi menar att denna risk måste tas på allvar. Vi bör förbereda oss för allvarliga samhällskriser, på samma sätt som vi har en beredskap för ett påstått osannolikt dammhaveri. Att enbart utgå från våra önskningar och förutsätta fortsatt tillväxt är ansvarslöst. Det behövs en plan B.Vårt högteknologiska och oljeberoende samhälle är sårbart. Det är bra att ett av programmen (Program D, Plats för mer) tar upp samhällets förmåga att klara av förändring. Vi noterar dock att det bara är ett av 26 strategiområden. Vi anser att resiliens, förmåga till återhämtning och förnyelse, är en nyckelfaktor i framtidsplaneringen och bör bli ett övergripande mål. Det bör också utvecklas och konkretiseras.
Hur gör vi systemen mer robusta? Hur ställer vi om till verklig hållbarhet? Hur hanterar vi en negativ utveckling med ekonomisk nedgång och social oro? Hur kan lokalsamhällets motståndskraft stärkas? Även ett hus som stått stadigt i 100 år kan börja brinna.
Ingen plan B
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har läst sammanfattningen av de sex förslagen för Luleå kommuns program för 2020. Några av oss har även läst de fullständiga förslagen. De innehåller många goda tankar och målsättningar.
Ändå är vi bekymrade. Det finns inte mycket till omvärldsanalys och det finns ingen plan B.
Programmen målar upp en mycket ljus framtid där allt blir bättre. Vi ska ha fortsatt tillväxt, bo bättre, shoppa mer, njuta av fler evenemang, färdas effektivare, satsa mer på de unga, avsätta mark för stora trafikleder, utveckla skärgården och så vidare.
De underliggande antagandena är att vi blir allt rikare och att det mesta rullar på som vanligt. Det verkar inte finnas några mörka moln på himlen över Luleå år 2020.
Men mycket talar för att de mörka molnen kommer att tätna över världen, därmed också över Sverige och Luleå.
Det handlar om klimatförändringar, ekokollapser, ekonomiska kriser, massarbetslöshet och konflikter om sinande resurser som olja, sötvatten och jordbruksmarker. Varningarna kommer allt tätare och från allt fler.
Kanske överdrivs hoten. Kanske löser sig kriserna på något sätt, ny underbar teknik tillkommer och våra ledare förmår fatta kloka beslut. Men få förnekar att det finns en uppenbar risk för en negativ utveckling.
Vi menar att denna risk måste tas på allvar. Vi bör förbereda oss för allvarliga samhällskriser, på samma sätt som vi har en beredskap för ett påstått osannolikt dammhaveri. Att enbart utgå från våra önskningar och förutsätta fortsatt tillväxt är ansvarslöst. Det behövs en plan B.
Vårt högteknologiska och oljeberoende samhälle är sårbart. Det är bra att ett av programmen (Program D, Plats för mer) tar upp samhällets förmåga att klara av förändring. Vi noterar dock att det bara är ett av 26 strategiområden.
Vi anser att resiliens, förmåga till återhämtning och förnyelse, är en nyckelfaktor i framtidsplaneringen och bör bli ett övergripande mål. Det bör också utvecklas och konkretiseras.
Hur gör vi systemen mer robusta? Hur ställer vi om till verklig hållbarhet? Hur hanterar vi en negativ utveckling med ekonomisk nedgång och social oro? Hur kan lokalsamhällets motståndskraft stärkas?
Även ett hus som stått stadigt i 100 år kan börja brinna.
Inger Andersson Elenius, Ann-Marie Smeds, Maria Arnqvist, Ann-Katrin Tideström, Lisa Dahlén, Birgitta Nordmark, Mats Eliasson, Gerd Nordmark, Ann-Kristin Gustavsson, Tora Olovsson, Marie Jeanson, Hans Olsson, Kjell-Arne Johansson, Peo Rask, Lena Lahti, Chatrine Rönmark