Juholt gör nu sin Golgataresa, en resa som går från söder till norr, från Malmö till Kiruna för att be om ursäkt.
Han ber såå mycket om ursäkt för att han, som inte har förstått att han har fuskat även om han nu inte har fuskat, men han ber så mycket om ursäkt.
Och varför han gör det vet han inte men han gör det i alla fall. "Jag ber om ursäkt".
Hela tiden har han trott att han har gjort rätt, att skattebetalare ska betala hans sambos hyra även om han nu ber om ursäkt.
Han är inte ensam som inte förstår. Det verkar vara mera en regel än undantag att man inte förstår, att man inte ska fylla tallriken så mycket som möjligt när man kommer till de välfyllda gourméborden med skattebetalarens pengar.
Han har karbonpapper i munnen, samma budskap från Ystad till Haparanda. "Jag har inte förstått, jag har trott att jag har, jag ber såå mycket om ursäkt".
Samtidigt har han limmat fast sin bak i den Socialdemokratiska ordförandestolen, och det verkar som om den inte kommer att lossna frivilligt därifrån under närmaste åren.
Juholt är såå upprymd av sin egen förträfflighet som partiledare så att han och den Socialdemokratiska partiledningen förväntar sig att alla utan att ifrågasätta Juholt ska följa efter honom som ett flock, dumma vilsna får.
Nu ska vi ta varandras händer, sjunga "Internationalen" in i det bittra slutet. Bara vi inte ställer frågor, inte ifrågasätter den store ledaren Juholt, för då har vi "högt till tak inom Socialdemokratin".
Ja, om vi går tyst i leden bakom den stora förträffliga ursäktande ledaren.
Men den stora förträfflige ledaren vägrar att inse hur han nu serverar valsegern på ett välfyllt silverfat med folkets röster till Alliansen 2014.
Efter valet 2014 har den förträfflige orsak att be om ursäkt för att han limmade fast sin bak på den Socialdemokratiska ordförandestolen.