Myten om den lyckliga horan lever fortfarande kvar. "Hon har ett eget val"- attityden hålls vid liv för att vissa män(-niskor) fortfarande låter sina djuriska instinkter styra deras handlingar, trots att de med normal eller hög ställning i samhället torde begripa bättre.
Det finns knappast en enda normalt vederhäftig kvinna som väljer att sälja sin kropp om hon befinner i en situation där hon har ett annat alternativ.
Att sälja sex till främmande män är att utsätta sig för stor förnedring och stora risker.
Vi måste avdramatisera bilden av sexköparen från något hemligt som vi inte talar om till offentlighetens ljus. Lagstiftningen mot sexköp verkar nämligen inte bita på de som redan har en felaktig människosyn från början.
Det handlar just om det nämligen, om människosyn. Precis som det bör finnas en skarp lagstiftning mot sex med barn, med djur eller mot våldtäkt bör sexköpslagen utrustas med vassare "tänder".
Det är pinsamt att i Sverige är straffet för sexhandel är högst sex månader. Sexhandel bör jämställas med brott mot de mänskliga rättigheterna och slavhandel.
Sexhandel är precis som övriga nämnda brott ett uttryck av att någon med svaga eller inga medel utnyttjas. 24 500 kronor i böter för en man som tjänar en miljon per år kommer knappast få honom att tänka om. Snarare bör hans arbetsgivare, omgivning och övriga berörda (media) få vetskap om handlingen.
Därmed riskerar han/hon nästa gång sitt anseende, vilket kanske är mer värt än 24 500 kronor och mänskligt lidande för någon som troligen inte styrs av sin medmänsklighet och sitt förstånd.