Mammon styr
Läser i tidningen artiklar som beskriver Luleå kommuns val av ekonomiska prioriteringar och satsningar i stort och smått: hamnkranen är räddad, ombyggnad av Pontushallen planeras och i centrum väntas en rejäl ansiktslyftning, för att nämna några av de senaste projekten.
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför ser vi inga samlade insatser där medborgare höjer sin röst och kräver en ändring vad gäller kommunens prioriteringar?
Är det verkligen så illa att kommunens medborgare däribland kulturelit, sportentusiaster, journalister och andra namnkunniga lockas av symboliska värden istället för att känna med hjärtat och värna humanism? Varför denna tystnad?
Tänk om Luleå kommun skulle våga sticka ut, gå mot strömmen och deklarera att i alla ärenden, alltid i första hand tillgodose medborgarnas behov i fråga om vård, skola och omsorg.
Mitt drömska sinne fördunklas dock snabbt när jag ser hur de yttre värdena får styra medan alla som jobbar för att upprätthålla någon sorts värdighet för sitt uppdrag i mötet med människor, oförtrutet kämpar vidare, biter ihop och hoppas på att bli lyssnade på.
Missförstå tanten rätt. Hon njuter både av idrottsliga och kulturella inslag i vardagen och det är en fantastisk upplevelse att emellanåt slå sig ner och njuta av vad Kulturens hus har att erbjuda eller en rafflande hockeymatch.
Dock gnager samtidigt oron i vetskap om att de äldres och våra barns vardag står inför förändringar vilka dels påverkar deras direkta livskvalitet och livssituation samt dels påverkar den progression som pågår i olika verksamheter (äldreboende, skola, barnomsorg med mera) och som skapar stress för alla inblandade.
Nej, vi behöver ta oss en tankeställare om i vilket samhälle vi vill leva. Ett gott humanistiskt samhälle som värnar om de mänskliga värdena och en mångfald kan vi skapa tillsammans, men då måste vi bestämma oss och förhoppningsvis finns det några modiga, prestigelösa makthavare därute som vågar lyfta frågan.
Under tiden lever vi vidare i den stora tystnaden och den rymmer mycket frustration, undran och tvivel men också mycket kraft, hopp och framtidstro om den tas tillvara.