Folk utan empati och självrannsakan yttrar sig i sakfrågor som barnfattigdom utan vetskap, utan eftertanke.
Med endast ett självcentrerat intresse i ämnet. - men jag då! Ska jag betala skattepengar till de där människorna som bara röker och dricker upp sina pengar...
Det verkar som om de inte ser längre än vad näsan räcker angående vad som händer i förlängningen för de barn som får leva utan möjligheter till att kunna utöva de intressen som deras vänner och bekanta kan.
Inte nog med att de kanske mår illa av att se deras föräldrar mår dåligt på grund av arbetslöshet och kanske missbruk så ska de också straffas lite till för att de inte kan leva som sina vänner.
Ni vet ingenting om hur det är för ett barn att leva under sådana förutsättningar. Barnen är vår framtid, ett kallt samhälle skapar kalla människor.
Det vill säga, vi blir vad de gör oss till. En dålig chef får dåliga arbetare, en dålig tränare får dåliga spelare.
Listan kan göras lång men slutsatsen är likväl densamma.