Politisk feghet ligger bakom landstingets nedrustning av samhällsservicen i Norrbotten.
Ingenstans är det så tydligt som i Malmfälten och akutkirurgin på Kiruna sjukhus.
Ursäkten till nedskärningarna är befolkningens minskning, och landstingsrådet Kent Ögren vågar inte ta strid för länets framtid.
Istället administrerar han förfallet som regeringen är ytterst ansvarigt för.
Alla förstår att något är allvarligt fel, när Malmfälten är en av Europas mest expansiva regioner men flyttlassen ändå rullar söderut, trångboddhet och till och med hemlöshet har blivit ett faktum, och den sociala standarden förstörs.
Problemet sitter i lagstiftningen och regeringens politik för social nedrustning. Varför inte ta strid mot regeringen istället för att anpassa sig?
Vi behöver politiska ledare som tar kamp för en regional kampanj för social upprustning.
Fler bostäder, Norrbottniabanans förlängning, energisystemets ombyggnad, lokal vidareförädling av industriprodukterna och alternativa näringar bör finnas med i en regional nödplan. På så sätt kan vi vända utvecklingen.
Men lita inte på att ledningarna i landstinget eller kommunerna ska lösa problemen.
Framtidens politiska ledare finns bland dem som bygger aktionsgruppen på Kiruna sjukhus, tillsammans med skyddsombuden på LKAB som nyligen satte skyddsstopp på gruvan i protest mot nedskärningsplanerna.
Det är politisk handling - istället för vackra ord och anpassning.
Akutkirurgin måste finnas kvar i Kiruna. Oavsett ägandeform så måste personalen ha rätt att stoppa (vetorätt) alla större förändringar av organisationen och arbetsvillkoren.
Aktionsgruppen är den mest ansvarsfulla kraften - inte sossemajoriteten i landstinget, och inte facket på sjukhuset som bakbundit sig själva genom samverkansavtal.
Knegarkampanjen stödjer Aktionsgruppen för Kiruna Sjukhus Bevarande och manar till bildandet av likadana aktionsgrupper över hela länet som på allvar förbereder ett regionalt skyddsstopp på all verksamhet under en timme - en regional politisk generalstrejk - bakom kraven på social upprustning, vetorätt på arbetsplatserna och nyval.
Politiska strejker är fullt lagliga men ett kraftfullt sätt att visa att man inte accepterar mer försämringar.
Sjukhuspersonalen och gruvarbetarna har satt exempel för oss andra att följa!