Människor i allmänhet och inte minst den yngre generationen vill vara tillgängliga hela dygnet.
Har det inte gått för långt? Jag tycker naturligtvis att kommunikation är väldigt bra, men detta är ju lite artificiellt.
Riktiga människor och kontakter är absolut det bästa. Man ser inte människor strosa omkring och tittar i skyltfönster i dag.
Nej, ned med huvudet i mobilen. Tänk om man har fått ett meddelande och man missar ett.
Då skulle det bli en katastrof. Mobilen och datorn är våra nya gudar.
De behandlas som om de vore något gudomligt.
Det klart att båda är ett hjälpmedel, inte tal om annat. Men det har blivit en besatthet som går vida omkring.
Jag är helt övertygad om att vi kommer att få se människor bli sjuka av att inte kunna ringa eller surfa. En ny slags datasjukdom, som inte är virus i datorer, utan i människor. Man kan inte ens gå på toaletten utan telefonen, och sitter man och äter ute så ringer det hela tiden.
Är det trendigt att andra ska höra hur upptagen man är av att andra ringer till mig?
Är verkligen alla telefonsamtal "riktiga" när man går på stan? Låt mig betvivla det.
Skulle telefonen eller datorn gå sönder, ve och fasa, då blir många väldigt deprimerade.
Men jag har lite förståelse att man vill skaffa sig en låtsasvän i denna oroliga värld.
Den låtsasvännen kan vara till stöd och man finner en utopi i att så här borde världen vara. Vi mår inte bra i detta land och absolut inte ungdomen.
Kraven är hårda och arbetslösheten är stor.
Får man ett jobb blir det på något sätt en konstgjord andning.
Väldigt många är belastade av psykiska besvär.
Är det konstigt i ett land där man egentligen bara bryr sig om människor som inte är i ens närhet.
Kärleken är en bristvara och är så väldigt viktig, inte minst när man växer upp. VI måste kunna förstå att pengar inte är det viktigaste. För det är väldigt svårt att köpa sig riktigt lycka med pengar. Så var glad för att du är frisk och att livet är uthärdligt och du har riktiga vänner, för då blir glädjen stor och din själ blir tillgänglig.