Insändare: Offra inte barn

Föräldrar är de flesta av oss som läser detta. Det innebär ett visst ansvar mot våra barn, som i sin tur ska föra generationen vidare.

Våra beslutsfattare argumenterade stort och vidlyftigt om hur viktigt det var att inte hamna i utanförskapet och missa möjligheterna att påverka om vi inte röstade ja till EU.
Det var kanske inte bara min förhoppning, att vår påverkan i så fall skulle vara någonting positivt för oss vanliga människor i samhället.
Men trots att varje EU-parlamentariker kostar oss föräldrar och skattebetalare 200 000 kronor i månaden och ett familjestöd på 50 000 kronor per månad, det vill säga 3 miljoner kronor per år.
Och hur många tiotals miljarder netto vi pumpar in i denna gemenskap per år är lika bra att inte veta så exakt.
Men hur mycket vi än betalar så lyckades inte våra parlamentariker behålla Sveriges tidigare förbud mot färgämnet Amarant.
Den minnesgode kanske minns E123 bättre. Det står för ett färgämne vi totalförbjöd i Sverige 1980. Det är nu totalförbjudet i USA, Australien och Nya Zeeland, då det genom forskning klart bevisat att Amarant framkallar cancer.
Som jag nämnt, vi förbjöd detta ämne i Sverige 1980 men när vi gick med i EU:s gemenskap 1999 så blev det tillåtet igen.
Våra barn får i dag i sig detta genom godis, läsk och mat och man undrar ostört; vad är priset på vår hälsa värd, den som ju anhängarna varnade för att utanförskapet skulle föra med sig. Filosofin i gemenskapens anda är väl att alla barn inom EU ska förgiftas lika mycket på samma villkor. Så varför skulle då svenska barn slippa undan detta cancerframkallande färgämne? Det är ju en föga tröst att det finns så mycket annat som är lika farligt och tillåtet för gemenskapens skull.
Det är ju självklart att vi vuxna också får i oss detta obehagliga färgämne. Men vad gör vi vuxna inte för att ställa upp på våra beslutsfattares förmåga att påverka.
Amarant ingick i gruppen AZO-färger som vi i Sverige förbjöd 1980 men i EU-gemenskapens anda blev det åter tillåtet i Sverige 1999.

Jag håller fortfarande på Norge och hoppas att de aldrig vill offra sina barn och medborgares hälsa på EU-gemenskapens altare genom att gå med EU.