Insändare: Orka ta tag

Visst är det vackert nu så här i sommartid. Gräset grönskar och blommorna sprider sin fägring.
Det doftar gott från rönn och syren. Vattenspeglar skimrar vackert blått.

Allt borde vara frid och fröjd och lycka. Men...
Denna glädje över vår vackra natur förmörkas av skräpet som breder ut sig runtomkring. Och särskilt det skräp i städerna som klipps sönder av gräsklipparna och blir till ännu mer skräp som ligger och förfular i parker och diken.
Varför har det blivit så här? Är det kommunernas nya policy att strunta i att plocka upp skräpet och istället köra sönder det för att förhoppningsvis då försvinna? Ingenting försvinner, det bara övergår i någonting annat.
Kanske är jag ovanligt känslig för skräpet och därmed mår extra illa av att se hur vår utemiljö sköts.
Varför, tänker jag, kan man inte plocka upp skräpet innan man slår sönder det?
Varför ser inte de som klipper gräset med samma ögon som jag? Varför förringar vi naturens egen skönhet?
Varför nyttjar inte kommunen alla arbetslösa ungdomar och äldre till att göra vår omgivning till en skön oas att vistas i?
Är det bara jag som har en idealbild omöjlig att förverkliga? Kan det vara så att dagens unga inte bryr sig?
Precis som jag ser på bilder från städer i misär och fattigdom där människorna lever destruktiva liv mitt bland flagnande husfärg och uteplatser som liknar soptippar.
En gång var även dessa, nu förbisedda platser, nybyggda och fräscha. Invånarna kanske kände hopp om framtiden. Men människorna verkar ha gett upp och låter allt förfalla.
Istället för att göra något åt det finner man sig i förfallet och följer själva med ned i misären.
De som orkar ger sig av. Bygger nya platser någon annanstans.

Precis som vi gör i dag. Vi bygger nya köpcentra och nya gator men vi glömmer bort att värna det gamla. Områden som en gång varit fina och hoppingivande lämnas till förslumning och förstörelse.
Varför orkar vi inte ta tag i problemen?