Insändare: Sälj inte LKAB

Vem är Björn Sprängares uppdragsgivare?
Björn Sprängare har åter börjat propagera för att privata investerare ska komma in i LKAB.

I slutet av 2009 ville han ombilda LKAB till ett "publikt bolag". Det förvånar mig inte det minsta att han fortsätter på samma linje nu.
I tidningen Dagens Industri uttalar han sig om fördelarna med detta. Som fördelar tar han fram någonting flummigt som "ett hårdare tryck på styrelse och ledning". Något hårdare tryck lär det knappast bli.
Vidare vill Sprängare att Stockholm ska känna till LKAB, vilket han kallar för världsrenommé.
LKAB är känt över hela världen, inte minst i Kina som har blivit stor kund hos LKAB. De flesta ställen som bearbetar malm känner till LKAB, vad stockholmarna vet är av ringa intresse.
Sprängare vill också ha klarare roller vid förhandlingar med staten och Kiruna kommun. Behövs inte, LKAB får betala vad det kostar, svårare är det inte.
Endast i ett fall kan jag ge Björn Sprängare rätt: statligt ägande ger långsiktighet och investeringsvilja.
Till skillnad från privat ägande som vid en svacka i verksamheten får mupparna på börsen att springa omkring som "skållade råttor" som en viss Stig Malm skulle ha uttryckt det.
Vad inte Sprängare nämner är att vinsten sedan tillfaller de privata ägarna som kan göra vad de vill med dem.
Det är nog inte så bra att sälja hönan som värper guldägg.
Affärerna för LKAB går nu lysande, det går inte just nu att få fram så mycket malm söm efterfrågas. Aktörerna på aktiemarknaden har efter stor nedgång fått upp ögonen på LKAB.

Om det är dessa eller regeringen som är Sprängares uppdragsgivare vill jag låta vara osagt, det hela går på ett ut eftersom regeringen strävar efter att allt ska vara privat oavsett hur mycket det än kostar folket.