Vad ser ni systrar, vad ser ni säg?
Tänker ni inom er när ni ser på mig, en knarrig gammal gumma, inte särskild kvick och säker om vanor, med frånvarande blick, som spiller ut maten och inte ger svar när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Som inte ser ut att märka vad ni gör, och ständigt tappar käppen och inte ser sig för.
Som viljelöst låter er göra hur ni vill, med matning, tvättning och allt som hör till.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt hjärta, jag minns min glädje, jag minns min smärta och jag älskar och lever livet på nytt.
Jag är ett tioårsbarn med far och mor, som älskar mig, min syster och bror.
En sextonårs flicka, smäcker och grann, med drömmar att snart få möta en man.
En brud på nästan tjugo - mitt hjärta slår en volt, vid minnen av löften jag givit och håll’t.
Vid tjugofem - ännu har jag egna små, som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna, och alla flyger ut, men maken är kvar och glädjen ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag, åter har vi småttingar, min make och jag. Mörka dagar faller över mig, min make är död, jag går mot ensamheten och nöd.
De mina har nog med sitt, men minnet av våren och kärleken är mitt.
Nu är jag en gammal kvinna, som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Jag tänker på åren, de alltför få som flytt, och accepterar kalla fakta, att inget kan bestå. Om ni öppnar era ögon systrar, så ser ni ej bara en en gammal gumma.
Kom närmare, se Mig.