Jag vill börja med att gratulera vår utbildningsminister då han har lyckats spola det svenska skolsystemet rakt ner i kloakerna och lämnat oss elever till att vada oss igenom denna stinkande tunnel full av stress och prestationsångest.
Det nya betygsystemet som skulle motivera elever till att prestera i skolan har lyckats slå tillbaka som en missriktad bumerang.
Varje prov och inlämning har blivit en fråga om liv och död, ett misstag och du kommer sänka ditt betyg oavsett tidigare prestationer.
Den magiska bokstaven "A" framkallar ångest hos många eftersom det verkar vara en ouppnåelig belöning och vem orkar kämpa för ett betyg som man knappt kan skymta vid horisonten?
Förutom betygssystemet så är planeringen av kurser rent ut sagt värdelös.
En kurs som egentligen ska vara ett helt läsår pressas samman på en termin och av egen erfarenhet så blir utbildningen både slarvig och bristande.
Efter jul började jag en kurs som ännu inte fått tilldelats kursmaterial, vi har alltså använt oss av utskrifter från den gamla kursens lärobok.
Så inte nog med att vi ska skynda igenom en kurs utan vi ska även bli stående utan rätt material.
Listan över saker som upprör mig med GY11 kan göras lång men jag avslutar med något som hände mig så sent som idag.
Gymnasieelever förväntas ta mer ansvar för sin skolgång jämfört med hur det var i grundskolan, detta är självklart förståeligt då vi är på väg in i vuxenlivet och behöver lära oss att ta vara på oss själva.
Det jag inte kan förstå är hur lärare verkar förtränga sitt eget ansvar att t.ex. meddela när lektioner uteblir eller andra oväntade schemaändringar uppstår.
Personligen kan jag inte läsa tankar, vilket lärare verkar tro är något som utvecklats hos ungdomar de senaste åren då det antas att man på egen hand ska förutse ovan nämnda situationer.
Vad jag kan göra är att läsa mejl, sms och till och med prata i telefon eller varför inte ta och använda ett av de där fina programmen som t.ex. edWise för att informera elever.
Med dagens teknik och kommunikationsmöjligheter förstår jag inte hur detta ska vara en svårighet.
Hittills har min gymnasietid varit en mardröm och jag är trött på att vara försökskanin i ett projekt som är, i mina ögon, dömt att misslyckas.
GY11 är ett skämt framfört av en misslyckad komiker på en sunkig källarpub där bartendern tar livet av sig och den enda som noterar vitsen är den försupne stammisen.
För att inte lämna er i djup depression så vill jag nämna att jag har haft turen att ha ett flertal duktiga lärare, vars kompetens lite försummats p.g.a. det nya betygssystemet, men icke desto mindre har de lyckats slå in en del information i mitt huvud som jag kan ha användning av i framtiden.