Snart har tiden runnit ut, men det är inte ännu för sent att sätta sig ner och begrunda den situation som råder idag.
Hur blev dessa fyra år med borgerligt styre, eller Alliansen som de kallar sig, fina ord ska det va´.
Kom de till undsättning och räddade vår väldfärd? Nej, den skulle skrotas för att istället bygga upp ett nytt blomstrande välstånd för de redan välbeställda.
Blev det som vi drömde om? Är klimatet varmt och välkomnande, eller känns det kallt och ensamt?
Alla löften om stora skattesänkningar, jobb åt alla... Vad blev det av dem?
Och vem fick den största delen av kakan? Har vi fått så mycket mer i plånboken, vi vanliga låg- och medelinkomsttagare.
Kanske ett par hundralappar sådär. Är det då rimligt att byta åsikt, bli någon annan än man är, tappa bort sina värderingar.
Tänk istället vad kan jag få för de pengarna, något som kan komma mig och oss alla tillgodo.
Bättre sjukvård, skola, omsorg, sådant som vi verkligen behöver för att kunna må bra.
Vi måste investera för välfärden
och bevara den.
Ordet "utanförskap" som kommit till under dessa år får vi aldrig acceptera och låta slå rot.
Alla ska kunna känna sig behövda och delaktiga i vårt samhälle. Det har vi råd med. Ibland behöver någon hjälp på vägen, att be om den är allas vår rättighet och att ge oss den är samhällets skyldighet.
När allt kommer omkring så är vi ju samhället. Hur ska då ett utanförskap kunna existera.
Det verkar som om vi blir girigare och mer själviska ju mer vi har. Pengarna styr våra liv och värderingar. Vill vi ha det så?
Det bästa i livet är faktiskt gratis, till exempel medmänsklighet.
Det är synd att de ideologiska värderingarna går så förlorade i debatter man ser och hör.
Driftighet och ambition ska belönas, visst.
Men, det hindrar väl inte att omtanke och rättvisa ska kunna gå hand i hand.
Det är synd om människorna, brukade Strindberg säga. Kanske det, men vi har ändå den stora förmånen att kunna göra medvetna val.
Hur väljer du?