Insändare: Sommarlovet är slut

Jag har legat på en filt på stranden stora delar av sommaren och njutit av att ha tid att vara med mina barn. Mycket bad och en hel del glassar har det blivit.
Men jag har också funderat på hur olika sommarlov kan vara. Alla barn har helt olika förväntningar, förutsättningar och möjligheter under sommarlovet.

Nu kommer landets alla barn tillbaka till skolan och det är dags att skriva uppsatserna och rita teckningarna om “Mitt sommarlov".
De flesta av barnen har massor att berätta, om campingsemestern, om besök på djurparken och om vilka nya glassar de provat.

För några av barnen ser det annorlunda ut. Under sommarlovet har mamma äntligen fått ett vikariat och därför jobbat
hela sommaren. Någon semester är inte att tänka på.
Men sommarjobb eller ej, det hade ändå inte funnits pengar till att göra särskilt mycket.

För väldigt många ensamstående är de ekonomiska marginalerna så knappa att sommarens enda
glasskiosksglass är en högtids-
stund som gör ett stort hål i familjens plånbok.

Ur ett barnperspektiv har Sverige genomgått en dramatisk förändring under de senaste årens borgerliga styre. Barnfattigdomen beräknas öka med 50 procent mellan 2006 och 2010. Allt medan regeringen passivt har tittat på.
I Sverige stiger arbetslösheten, den generella välfärden har urholkats och sjuka människor kastas ut ur sjukförsäkringen. Socialbidragen ökade i 90 procent av landets kommuner. Mer är 75 procent av de ensamstående föräldrarna under 29 år är fattiga. Mer än tre fjärdedelar!

Det är oacceptabelt att det i vårt land idag finns barn som räknas som fattiga.
I välfärdslandet Sverige ska alla barn ha samma möjligheter att förverkliga sina drömmar, som sina klasskompisar och grannar.
Politik är att prioritera och då
väljer jag att barn och ungdomars väl alltid måste gå först. Så
är det inte idag.
Den borgerliga regeringen ser inte barnen. De väljer att inte göra någon som helst analys av vilka konsekvenser deras politik får för barnen.
Jobben är det viktigaste för att lyfta människor ur fattigdom, både för de enskilda familjerna liksom för hela samhället.
När det nu står klart att regeringens jobbpolitik har misslyckats så är det också tydligt att barnen får betala en stor del av priset. Det gör mig tokarg.

För att inte en enda unge ska behöva växa upp i fattigdom vill jag satsa på en politik som ger fler jobb, utbildning så att människor kan ta de jobb som finns, trygghetssystem som träder in om vi skulle bli sjuka, en skola i världsklass och höjt underhållsstöd.

I mitt Sverige ser politikerna som sin främsta uppgift att ge alla våra barn och ungdomar en hoppfull framtid.
Jag drivs av en envis tro på en bättre framtid för mina och andras ungar. En framtid där jobb och kvalité i välfärden går före stora skattesänkningar och ökade klyftor. Där fler mammor på strandfiltar kan svara “Okej. En glass till, och en till mamma också."