Tack vare förra näringsministern Maud Olofssons nedläggning av Saab, får nu SSAB säga upp massor med anställda.
USA:s president Obama gjorde rätt och USA har tjänat massor, både i pengar och arbetstillfällen på att man gick in och räddade bilindustrin.
Maud borde ha gjort på samma sätt som Obama, det vill säga drivit Saab några år och sedan eventuellt sålt ut Saab till Kina.
Vi är ju ett land som har malm, stål och plåt. Det är dåligt gjort av Maud att inte ta chansen att rädda arbetstillfällen på SSAB, Saab och alla underleverantörer.
Minst 20 000-30 000 arbetstillfällen handlar det om.
Maud Olofsson är oerhört enkelspårig när det gäller jämförelse av exempel på statliga investeringar.
Det enda exempel hon lyckades hitta är varvsindustrin på 2970-talet! Menar hon att det inte finns något annat exempel, eller är hon så taktisk att hon bara letar efter negativa exempel?
Det måste finnas massor med positiva exempel som hon kunde välja, men det är kanske taktik på hög nivå att bara välja negativa exempel.
Jag vill hjälpa Maud Olofsson med följande exempel:
I slutet av 1970-talet, när jag jobbade på SAAB i Trollhättan, var LKAB i behov av stöd för att "övervintra", vilket många då tyckte var vansinnigt. Det är bara att lägga ner gruvorna, inget stöd behövs.
Hur såg/ser Maud på detta?
Vilken oerhörd kapitalförstöring det hade inneburit för Sverige, om inte den kloka (S)-regeringen hade avvisat dessa nedläggningsförslag.
Kunde verkligen Maud Olofsson inte hitta ett enda positivt exempel, som hon kunde använda för att fatta ett klokt beslut i Saab-ärendet som skulle gynnat SSAB, LKAB, Vattenfall och alla underleverantörer?