Vi har under de senaste åren sakta men säkert blivit itutade att vi inte ska ha några synpunkter när det gäller våra arbetstider, semester, fritid med mera.
Vi är anställda 24 timmar om dygnet. Tjänstemännen bestämmer, (för de vet bäst), vilken tid på dygnet behovet är störst och där läggs arbetstiden.
Semester får inte tas ut när den anställde har behov av det, det är verksamheten som styr semesteruttagen och ifall någon kollega finns tillgänglig. Tyvärr så är vi så få kollegor, ingen som kan täcka upp.
De senaste två åren har Luleå kommun en vinst på 200 miljoner. Golfarna ska få 2 miljoner till en konstgjord sjö, för att inte tala om hur mycket Coop Arena har fått av våra gemensamma skattemedel.
Är det inte så att skola, vård och omsorg ska säkras i första hand? Vi som arbetar inom äldrevården kan tala om för er politiker att äldrevården inte är säkrad.
Vi har fått rätt till heltid inom befintlig budgetram. Ramen är ställd som om nära hälften av de anställda har deltid. Konsekvensen blir att flera av de anställda får gå och resten får gå ännu flera delade turer vardag som helg, jobba mer än varannan helg.
I vilken kommunal- eller privat verksamhet läggs en budget som om halva styrkan arbetar mindre än heltid?
Budgetramen för snöröjningen spricker varje år, dock blir vägarna skottade så fort det har snöat. Varifrån får de tillskott av pengar?
Socialnämnden i Luleå kommun har en vision, “Meningsfullt liv", det har inte de anställda eller de kunder som vi sköter på äldreboenden.
Vi väntar med spänning på vilken sorts kurs, utbildning vi ska gå nu. Det brukar nämligen bli en följd av neddragningar, protester och försämringar.
Ett förslag från oss är “utbildning i känslolöshet". Det är den inriktningen vi behöver om vi ska orka fortsätta arbeta.
Självbevarelsedriften säger oss att lämna detta arbetsställe, men då vet vi att våra gamla blir än mer utsatta och kommer i kläm.