Den talande tystnaden. Tystnaden känns nästan kompakt. Jag väntar dag efter dag efter dag på att höra nyheter om flyktingkrisen i Sydsudan. Men inga nyheter når mig.
Ingenting hörs från dagspressen, ingenting i TV-nyheterna. I DN den 3/7 kan jag läsa att en av världens värsta flyktingkriser just nu utspelar sig i Sydsudan. Enligt samma artikel krävs 186 miljoner dollar omedelbart för att hantera denna mänskliga katastrof.
Men enligt Mireille Girard som är UNHCR:s chef för Sydsudan så finns endast 34 miljoner dollar tillgängliga för att hjälpa dessa runt en halv miljon människor som hotas av svält. Man undrar hur det går. Är man på väg att få ihop de penningsummor som behövs för att hjälpa? Eller inte? Har dessa människor hamnat i en tyst fläck i mediebruset? Man undrar varför. Jag tror att tystnaden säger en hel del om oss. Om våra prioriteringar. Tystnaden talar om ointresse, likgiltighet och självupptagenhet.
Jag tycker mig i alla fall höra detta budskap. Jag tror att vi alla borde lyssna noga på denna tystnad och fråga oss vad den egentligen berättar.