Då undrar vi, som jobbar på Sunderby sjukhus, hur vi ska klara av fler patienter då vi knappt klarar av de vi nu har med den underbemanning som faktiskt råder?
Ska vi ha konstanta överbeläggningar? Det är nog lång väntan för inneliggande patienter i Sunderbyn som många gånger får höra att "Tyvärr, det blir ingen operation i dag, de har för mycket på operationsprogrammet i dag, kanske i morgon".
Och så får de fortsätta att vänta och vad kostar inte ett vårddygn på sjukhus?
Säg oss också hur vi ska lyckas med kortare omloppstider då vi i dag har nog svårt att få skicka patienterna till hemsjukhuset för eftervård.
Till Piteå sjukhus går det ändå hyfsat men inte så bra som det borde då de säger sig inte ha platser.
Till Kalix är det rena rama skämtet då vi oftast får ett nej. Kalix sjukhus bidrar inte alls med speciellt mycket vad gäller eftervård på hemorten.
Så tänk nu efter innan ni beslutar något. Vi kan inte jobba ihjäl oss i Sunderbyn. Eller sliter ni ut personalen medvetet med den vetskapen om att ny personal utexamineras varje termin så det bara är att anställa nytt folk?
Sedan måste ni ha i åtanke att om det står på pappret att max si och så många dygn för den eller den operationen så är det alltid väldigt individuellt. Man kan aldrig någonsin säga max två dygn, sedan hem.
Många är gamla och de tar längre tid på sig att tillfriskna, det ena leder till det andra och rehabiliteringsdygnen blir i praktiken fler än beslutsfattarna bakom skrivbordet fantiserar ihop.
Tänk er för ni som inte sliter ut er på golvet, det är lätt för er att sitta med miniräknaren och tro att verkligheten är densamma. Det är människor det handlar om, inte döda ting.
Se till att anställa fler personal så ska vi nog orka ta hand om patienterna. Vad händer om sjukhuspersonalen blir inlagda för stressrelaterade sjukdomar, förslitningsskador med mera? Vem ska då sköta verksamheten på golvet?