Blev så besviken i år igen när jag skulle fylla i sommarledigheten, då jag ser att barnens dagis är stängt även denna sommar och barnen skeppas till i vårt fall närliggande bostadsområdet 5 kilometer bort.
Hur kommer det sig att barnen, bara för att till exempel deras mamma jobbar inom vården och har semester första perioden ska behöva vara på ett annat okänt dagis, med ny personal som de aldrig träffat och nya lokaler och nya lekkamrater? Om det då skulle finnas i alla fall fröknar som är ett bekant ansikte och som skapar trygghet, men inte ens det.
Själv jobbar jag på äldreboende åt samma kommun, Luleå kommun, och vi får aldrig ta semester alla samtidigt. Just för att verksamheten ska vara trygg och säker.
Så det är glatt bara att ha första perioden varannat år och andra perioden varannat år.
Men då är min fråga, hur kommer det sig att dagispersonalen får ha samtidig semester alla? Att sätta alla barn på nytt dagis som i det här fallet, till och med i ett annat bostadsområde med ny personal, vad blir det för trygghet? Trodde det var barnen som var vår framtid och som ska prioriteras och vara i fokus, men bara tanken på att sätta mina barn på sommardagis gör att jag får ont i magen.
Vill ju att när jag lämnar mina barn där, de som faktiskt är de mest värdefulla jag har, att jag ska känna mig trygg över att de är där. Och det viktigaste av allt att de ska känna sig trygga.
Så vakna upp, Luleå kommun, och prioritera även barnen för de är faktiskt vår framtid.