Jag blir förbannad när jag läser om en äldre man som fått färdas 25 mil enkel väg med kraftiga smärtor från Karesuando till Gällivare sjukhus, bara för att flera timmar senare bli hemskickad med lite smärtstillande mediciner med en bårbil där båren var en tunn och hård gammal brits där han låg fastspänd de 25 milen tillbaka till Karesuando.
Att som 90-åring behöva åka 50 mil med start 12 på dagen och hemkomst efter midnatt bara för bli nekad den vård han genom inbetalad skatt ska ha råd med, utan vätska eller förtäring bara för att få lite smärtstillande är minst sagt bedrövligt i dagens Sverige.
Jag blir minst lika förbannad över välfärdssamhället Sverige när jag läser om en kvinna i Boden som inte bara blir felopererad och tappar både balansen och förmågan att gå. När denna 90-åriga dam dessutom inte på grund av smärtor kan ta sig till toaletten på natten blir jag mörkrädd. Som hon själv säger i NSD; ”Jag låg där, frös och längtade efter att någon skulle hjälpa mig”.
Denna kvinna fick åter igen besöka sjukhus på grund av smärtor från operationerna.
Och när hon en vecka senare kommer hem blir hon inte bemött av den hemtjänst som ska ta emot henne och inte heller har hennes urindränkta madrass blivit åtgärdad.
Det gör mig minst sagt upprörd att behöva läsa artiklar som dessa och att vårdpersonalen inte räcker till.
Att lasta vårdpersonal för detta är att göra ett stort misstag. Dessa tappra vardagshjältar som bokstavligt talat ränner fötterna av sig och likt slalomåkare på glatta skidor skickligt navigerar mellan portar som kallas neddragningar, personalbrist och tidsbrist.
Det är när jag läser sådant här som jag undrar över vart den välfärden som våra äldre byggt upp, sett fram emot och hoppats kunna lita på när dem blivit gamla har tagit vägen...
Utan dessa äldre i samhället skulle vi inte ha det så bra som vi har det. Ägna dem en tanke när du känner motgångar, och res dig upp och lämna din plats på bussen för det har de förtjänat!
Sverige är fortfarande ett land att vara stolt över. Men stolthetens pelare börja så sakteliga spricka och rasa en efter en. Det är dags för en upprustning av välfärden och ta hand om dem som byggt upp det här landet. Våra värdefulla pensionärer ute i landet, i egna boenden, på äldreboenden eller vart dem nu befinner sig!
Tänk pensionär, tänk vårdbiträden, tänk värdefulla!