Insändare: Tid att våga

Alltsedan 1995 finns ett arbetstidsavtal som följer lagen, men som sällan efterlevs på grund av svaga politiker som inte vill stöta sig med läkarkåren, nyckelpersoner och svårrekryterade.
Endast fyra av 21 landsting utnyttjar denna lagliga rätt. I dag står många operationssalar tomma utan produktion från och med fredag lunch, ibland hela fredagar, samt stora delar av sommarmånaderna.
Är inte detta en samhällsekonomisk förlust och ett utbrett missbruk av offentliga medel? Vi måste utnyttja produktionsapparaten avsevärt mer effektivt, speciellt med tanke ur ett patient- och brukarperspektiv, de som lider i det tysta på grund av långa köer.
Läkarnas jouravtal medför många gånger att hela eller delar av mottagnings- och operationsverksamheter står stilla, här behövs förändringar i schemasystemet.
Vi måste självfallet förändra verksamheten efter en föränderlig värld, men samtidigt måste vi efterleva vårt politiska ansvar att ge befolkningen en kvalitativ och tillgänglig hälso- och sjukvård.
Vi måste förbättra "flödet" och planera ur ett patientperspektiv, designa upp processen och komma till insikt hur vi bäst löser situationen tillsammans med andra grupper i verksamheten
Det är oftast personalen på golvet som kommer med de bästa och billigaste lösningarna.
Här kan inte någon grupp tillåtas ha egna regler, här behövs kontroll och styrning för att vi tillsammans ska förmå skapa en hållbar utveckling.
Personligen tror jag likt landstingsrådet Benny Eriksson i Västernorrland att politikerna står för långt från verksamheten, det finns i dag alltför många mellanled.
I en framtid med allt större krav på tillgänglighet till olika delar av vården måste vi nu våga ta bladet från mun och sticka ut.

Vi måste nu våga genomföra de övergripande beslut som påverkar patientens självklara rättigheter - en ökad tillgänglighet till vård och omsorg.