n Under helgerna har press och TV i allmänhet visat en häpnadsväckande oförståelse för vad som menas med att Sverige numera är mångkulturellt.
Det innebär ju inte att Sverige och svenskarna skulle sakna en egen kultur, eller att vår kultur måste blandas med andra länders kulturer.
Tvärt om innebär väl "mångkulturell" att Sverige har plats för många kulturer, att vår kultur inte tar skada av att medborgare och invånare i Sverige ofta har olika uppfattningar i kulturella frågor.
Friheten att ha olika uppfattningar är en styrka för Sverige och innebär inte att det är något fel på vår kultur. Tvärt om innebär det att vår kultur bör stärkas därför att vi anser att den passar oss bäst. Oliktänkande respekterar detta, lika väl som de kräver respekt för sin egen kultur.
Krig är (enligt Nationalencyklopedin) att med organiserat väpnat våld uppnå politiska mål. Det väpnade våldet kan organiseras med soldater på tre olika sätt:
Frivilligt åtagande, värvning och av medborgerlig plikt, värnplikt.
Den frie svensken har plikt att visa sitt medborgarskap genom att försvara medborgarna och Sverige. Detta är en styrka och samtidigt en begränsning till försvar av Sverige. Värnpliktiga organiserar själva en försvarsmakt, som inte kan användas till annat än försvar av Sverige.
Vår kultur bör stärkas därför att den passar oss bäst. Av samma enkla skäl borde vår försvarsmakt stärkas så mycket som möjligt, det vill säga inom ramen 40 miljarder per år.
Det är beklämmande att nu vid årsskiftet bli påmind om att vi inte längre har någon försvarsmakt utan i stället har "militär verksamhet" i olika delar av landet och utlandet.
Det blir stort ståhej om kulturen missbrukas med järnrör på Kungsgatan i Stockholm, med karikatyrer och med chokladtårtor. Men att vi till och med har avskaffat försvarsmakten väcker ingen uppmärksamhet!
Ur led är tiden, sade Hamlet.