Vad gick fel på vägen, och hur ska vi kunna återskapa det parti som de allra flesta av oss trots allt känner sig mest hemma med?
Naturligtvis finns det inte bara en utan flera orsaker.
Den kanske främsta sitter rotat i oss individer. I takt med ökad ekonomisk och materiell standard har också egoism och girighet vuxit. Mycket vill ha mer och för att få det krävs vassa armbågar.
Alliansen med nya Moderaterna i spetsen kom in i bilden i exakt rätt ögonblick, när vi var som mest "formbara".
De lockade med belöningar, kruxet var bara att det inte skulle komma alla tillgodo.
Med blott en blinkning så var Sverige delat i två läger. Det lönsamma, produktiva och närande folket och det olönsamma och tärande.
Socialdemokraterna blev med ens en blek kopia av sitt forna jag och Moderaterna, som nu kallade sig för det nya arbetarpartiet, hade gått och blivit originalet.
Endast ett par nya ord var allt som behövdes för att få oss att ändra riktning.
Ingen brydde sig att tänka efter, nyhetens behag lockade mer, och det individualistiska tänkandet kom att frodas.
Vi kan inte ha ett politiskt system som värderar människor efter duglighet och premierar vissa grupper medan andra lämnas utanför.
Jag och du-mentaliteten måste ge vika för en gemensamhetstanke och den måste också in i politikens tankevärld.
Vill vi ha ett välmående och välkommnande samhälle, kan vi bara göra det tillsammans!
Ensam är inte stark.