Vid sexton år fyllda ska jag och alla andra ungdomar från byn packa våra väskor och flytta till Kiruna. Gymnasiet väntar.
Problemet är att vi inte har någonstans att bo och att det är för långt att pendla mellan hemmet och skolan. Det är väldigt jobbigt för oss att leta bostad och ständigt känna den här osäkerheten.
Jag tycker att Kiruna kommun borde ta sitt ansvar för oss unga kommunmedborgare och se till att vi har någonstans att bo.
De styrande har länge valt att blunda för det här problemet och det är dags att göra något åt saken. Öronmärk hälften av alla ettor och tvåor till oss unga!
Sedan mellanstadiet har jag hört dessa ord dryftas mellan mina föräldrar och deras bekanta: flera år i bostadskö utan något erbjudande, skyhöga hyror och LKAB. Gruvan går bra och följden av detta är att bostadsbristen är enorm.
En kommun som skött boendefrågan för sina gymnasieelever på ett bra sätt är Jokkmokk. Jokkmokk har ordnat studentlägenheter för alla gymnasieelever som inte redan bor i själva tätorten. För ett pris som kan täckas med inackorderingstillägget får eleverna hyra en möblerad lägenhet.
Jag känner flera som bor i dessa studentlägenheter och de är väldigt nöjda. Jag tycker att Kiruna ska tillämpa det lyckade exemplet Jokkmokk. Dock är den ultimata och allmänna lösningen till den akuta bostadsbristen att bygga fler lägenheter.
Avslutningsvis är min fasta ståndpunkt den att det är Kiruna kommuns skyldighet att alla deras ungdomar ska kunna gå gymnasiet. För att det ska vara möjligt måste unga som inte bor i själva tätorten Kiruna ha någonstans att bo.
Kommunpolitikerna har ignorerat frågan länge och det behövs en långsiktig lösning nu, och öronmärkning av mindre lägenheter till unga skulle vara en.
I framtiden hoppas jag att det inte längre kommer vara bostadsbristen i stan som är det givna samtalsämnet vid köksbordet hemma i byn.